Jag har blivit gammal

Jag tittade i ett fotoalbum som en gammal klasskompis lagt upp på facebook. Jag hittade bland annat bilder på hennes två systrar, varav den ena var liten bebis sist jag träffade henne. Då insåg jag att jag blivit gammal. För visst har man blivit det, när man helt seriöst skulle kunna säga till en 20-årig tjej "jag minns dig när du var så hääääär liten".

Dagisprotester

Idag var vi på ett dagis här i närheten och kollade runt, men det slutade som en fullständigt misslyckad dagispremiär. Elin blev plötsligt och oförklarligt jätteledsen och alldeles förtvivlad, helt otröstlig. Jag kan inte tänka mig att hon förstår poängen, att vi kommer att lämna henne där, det måste ha hänt något annat i hennes lilla värld. Men som sagt, otröstlig var hon, och rektorn föreslog tillslut att vi skulle återkomma en annan dag. Usch, jag vet inte jag, om vi verkligen ska det. Det känns så olustigt att gå tillbaka. Hur som helst så verkade dagiset bra, och rektorn var snäll och rar.

Vi har några fler besök inbokade nästa vecka, men vi får väl se hur vi gör. Just nu känner jag inte alls för dagisgrejen. Kanske borde fundera på att vara hemma längre istället.

Börjar få koll

Nu har vi flyttat! Det är sååå härligt med trädgård och torktumlare och snälla grannar som hälsar välkommen med tulpaner. Lite trångt är det, men mysigt. De flesta flyttlådorna är uppackade och vi börjar få koll på tillvaron.

Dagen efter flytten lyste solen, det var varmt och vi grillade korv (på engångsgrill än så länge, men en ny fin grill står högt upp på köpa-listan). Idag snöar det, termometern visar minusgrader, E-pappan är sjuk igen (magsjuka) och jag tröstäter påskgodis.

Elin har hittills fixat flytten bra. Ibland blir hon lite kinkig på kvällarna och vissa morgnar har varit lite väl tidiga, men annars flyter mat och sömn på som vanligt. Jag undrar om hon undrar när vi ska "hem"igen, alltså när vi ska tillbaka till lägenheten. Och undrar när det går upp för henne att vi aldrig kommer att åka tillbaka dit, att det är HÄR som är hemma. Men hon kanske inte tänker så.

Språket fortsätter hon i alla fall att utveckla. Förutom att flyttkartonger har adderats till ordförrådet så pratar hon mer och mer för varje dag. Hon har fortsatt att härma sista ordet i våra meningar, men samtidigt säger hon fler och fler ord på eget initiativ. "Boll" är en favorit just nu.

Övar i bikini

Jag kom på en till. Man vet att man är mamma när man

- går runt i bikini utanpå kläderna (bara hemma, inomhus, tack och lov) för att man har BEORDRATS detta, och man rättar sig i ledet eftersom man inte vill ta fighten

Eftersom jag har lovat E-pappan att jobba på (utveckla, sa han mycket diplomatiskt) min inställning - att försöka se saker och ting lite mer positivt, så tänkte jag naturligtvis att det var ju bra att jag provade den så att jag vet om den funkar till sommaren också.

Man vet att man är mamma

I natt vaknade jag av något hårt mot örat och tänkte att man vet att man är mamma när man vaknar av något knöligt under kudden och hittar en tub Idomin. Eftersom jag hade svårt att somna om så kom jag på några fler man-vet-att-man-är-mamma-när-man...

- trampar på knäckebröd varje gång man går till skafferiet men inte orkar ta upp det
- borstar tänderna med bamsetandkräm (var tog pepsodenten vägen?)
- tycker det är bra att det är kallt ute så att man kan trycka ner en mössa över rufset

Kommer du på några fler?

Dammsugning och högläsning

Även ett sömnproffs har sina fläckar. Den senaste tiden har det varit väldigt frågvist, stundtals skrikigt och riktigt ledsamt, när det är sömndags på eftermiddagen. Jag tror det är förtrotsen som spökar igen. Man frågar helt enkelt om det verkligen stämmer att man ska sova, eftersom man ifrågasätter och vill bestämma MYCKET just nu. Men tack vare fin-fina knep á la Anna Wahlgren så löser det sig rätt bra ändå. En liten ramsa eller två, ibland lite dammsugning eller högläsning utanför dörren, och klassisk musik. Låter väl lite knäppt för den oinvigde, men det är effektivt.

Jag läste förresten i senaste mama att även Lisa Fabre rekommenderar AW för småisar som inte vill sova. Jag tycker det verkar dyka upp Anna-tankar lite varstans nu, MYCKET glädjande.

Furu-chock

Idag var vi i vårt lilla hus och kollade runt. Flyttlasset går först på lördag, men vi skulle fixa några saker och hämta en diskmaskin som vi köpt på blocket, plus att det är rätt kul att bara VARA där, det är så häftigt med egen trädgård och övervåning.

Diskmaskin saknas nämligen, vilket är helt uteslutet att acceptera. Så även om blocketmaskinen åker ut om något år, när det nya stora fina lantköket är på plats, så är den värd varenda krona tills dess. Köket är för övrigt en furu-chock, och jag funderar på att plocka bort överskåpsdörrarna för att få in lite vitt.

Elin tyckte det var toppen i huset, hon inledde med att sätta på två plattor på spisen. Ugnen var kul att undersöka också, dock utan att sätta på den, pjuh. Trappgrindar har vi monterat både uppe och nere, men ovana vid inomhustrappor som vi är så glömde vi att stänga grinden. När vi började undra var Elin var, var hon redan halvvägs uppe - jättenöjd. Hoppas hon är lika nöjd på lördag kväll när hon ska sova i sitt nya rum, klädkammaren, som vi har byggt om till barnrum.

Sjuklingar och flyttkartonger

Det här ÄR verkligen sjuka familjen. E-pappan har ju sin hopplösa bältros och Elin har varit krasslig i ca en vecka nu. I förrgår såg jag otäcka blåsor på tungan, vilket verkar vara en virusinfektion (minns inte namnet), som botar sig själv i sinom tid. Tills dess får lilla hjärtat leva på flytande föda - välling, fil och yoghurt. Hur som helst så har det varit lite lugnare här hemma några dagar, så jag säger som min vän L sa om den sjuka 4-åringen, Elin passar bra i lite feber.

När jag inte botar sjuklingar packar jag flyttkartonger, det har blivit rätt många nu trots att tempot är rätt lågt. Elin tycker att det är kul att hjälpa till ibland, och då hinner vi med någon låda eller två. Men oftast kommer hon med böcker, dockan eller lilla handen för att visa mamma något spännande. Eller packar ur lådor som vi redan har packat. Eller sätter sig i lådorna och rumsterar om. Men med hjälp av snäll mormor och farmor ska det nog lösa sig.

Igår fick vi tillträde till huset, vilket kändes jättehärligt. Den snälla säljaren har lämnat kvar trädgårdsredskap och annat bra-att-ha för nybörjande stadsbor, så det tackar vi för. Huset ÄR verkligen mysigt, jättemysigt, men litet. Så jag som älskar smarta lösningar för förvaring får en del att pyssla med. Ibland undrar jag om jag borde starta ett ordning-och-reda-företag och hjälpa folk organisera ute i stugorna.