Hej tomten

Elin fick för första gången hälsa på tomten idag. Vi var på en julmarknad och tomten bjöd på pepparkakor. Elin var helt stum och var klart skeptisk till pepparkakorna, hon vågade själv inte ta ur burken, men hon blev inte ledsen. Vi är ju rättså restriktiva med socker, så pepparkakan kändes sådär, men vad gör man när självaste tomten bjuder.

Vi har inte riktigt kommit fram till hur vi ska göra med tomtandet hemmavid, på julafton. Farfar är väldigt mycket FÖR tomte, e-pappan är mer skeptisk. Själv vacklar jag. Man kanske kan ha en snäll tomte utan mask, eller förlorar hela tomtegrejen sin betydelse då?

Vattenträning för stora och små

Första dagen på småbarnssimmet gick lite si så där, både bra och dåligt. Elin hade inga problem att hoppa ner i bassängen, hon älskar att bada, och gjorde första övningen hälla-vatten-på-mamma-med-vattenkanna utan problem. Nästa övning, flyta på rygg, gick lite sämre. Elin blev stel som en pinne och skrek "neeeeeer". Vi gjorde några försök, men återgick till vattenkannan. Hoppa från kanten var inte heller någon favorit. Men det var ju bara FÖRSTA gången, så vi tröstar oss med att det är bra vattenträning och att kanthopp och ryggflyt ger sig med tiden.

Jag får också vattenträning numera. Vattengympa två gånger i veckan gör sitt för slappa mammamuskler - och pensionärer, som är det flitigaste besökarna på gympan. Men nu verkar jag ha fått med mig en annan mamma så snart får jag sällskap i bastun.

Kurragömma

Elins favoritsysselsättning just nu (men det kan växla redan imorgon) är kurragömma. Hon gömmer sig helst under filtar.

Elin: "Mamma gömt mig, komma leta".
Jag: "Då får jag leta, hm undrar om Elin är i soffan under filten".
Elin: "Ja".

Så hon är inte svår att hitta!

Torka snoret

Elin sover och jag tar igen mig efter ett litet Elin-bryt tidigare idag.

Hon vägrade röra sig från vagnen till bilen när vi hade handlat, det regnade och blåste och var skitkallt och jag ville bara HEM. Jag insåg rätt snart att hon hade snärjt in sig och hamnat i återvändsgränden och det var ingen idé att vänta på att hon själv skulle lösa situationen - eller att vi tillsammans skulle kunna prata oss ur den. Så jag tar upp henne från vagnen, hon sparkas och slåss, jag lirkar upp bildörren som har blåst igen, får in henne i stolen men spänna fast henne fixar jag inte. Så jag lämnar henne utan bälte och väntar på nya skrik typ "spänna fast mig", och hinner inte mer än stänga dörren förrän jag får anledning att öppna igen och kan spänna fast. Då hittar fröken nya saker att vara arg på, "sitter hååååårt" får jag höra hela vägen hem. När vi har parkerat och jag knäpper loss henne skriker hon "mössan påååååååå", hon får mössan och jag säger att nu går vi in. "Neeeej inte gå iiiiiin". Nähä, då får vi väl stå här då säger jag och ställer ner väskor och påsar och liksom installerar mig där. "Gå iiiiiiiin", nu ligger hon ner på marken och skriker. In kommer vi och då kommer den obligatoriska "torka snooooret", som brukar vara ett bevis på att hon är på väg att vilja försonas. Det vill hon, och vi är kompisar igen. Elin som normalt sett är snål med pussar ger mig en blöt puss på munnen, helt spontant, och jag tar det som att allt är bra igen. Vi busar lite och blir på bättre humör, det är dags att sova och sedan dess sover hon. Puh.

Doppingen

Elin har fått plats på simskola i gruppen "doppingen", med början nu på onsdag. När kursen är slut i början av nästa år så ska hon kunna doppa huvudet, titta under vattnet, hoppa själv från kanten och sparka med benen på mage och rygg. Låter som det vi gjorde på babysimmet egentligen, men skillnaden är väl att hon har blivit lite mer medveten om saker och ting nu, bland annat att det kan vara läskigt att hoppa från kanten. På babysimmet slängde hon sig rakt ner i vattnet av bara farten för att alla andra gjorde det tror jag. Vi får se hur det går. Elin har i alla fall meddelat att hon vill ta med badankorna till simhallen.

Bygga nytt

Sedan det blev kallt och mörkt redan tidigt på eftermiddagen är det inte lika lockande att gå ut längre, så jag kände att vi behövde att utomhusprojekt som morot. Så här är den! Brädhögen som ska bli en lekstuga. Fortsättning följer.

Smått blir stort

Vi har hängt upp ett litet hus till fåglarna (eller gåglarna som Elin säger) och Elin har tagit på sig uppgiften att lägga mat i huset. Vilket också verkar vara det roligaste med fågelhuset än så länge. Det är inte lika spännande att se när fåglarna kommer och äter, vilket jag själv tycker är lite småkul. Det är märkligt hur små saker i vardagen (som man inte alls la märke till förr) får stor betydelse när man får barn.

Huset är köpt på Fridas gård (tack C för presentkortet!).

Jättechock

Jag blev utsatt för en kupp i helgen. En kär vän i Stockholm, F, skulle komma förbi och presentera sin nya flickvän, vilket jag var sådär förtjust i eftersom jag sedan länge tyckt att han passar så hopplöst bra ihop med M, en annan kär vän. Men under alla år som jag fixat blinddates (mer eller mindre uppenbara) och legat i på andra sätt för att få de tu att komma samman så har tajmingen varit min tuffaste utmaning. När F har varit singel har M nästlat sig in i nytt förhållande och när M äntligen blivit ledig har F varit upptagen. Så även den här gången då, när ytterligere en ny flickvän skulle presenteras. Jag hade förberett mig för att i alla fall FÖRSÖKA gilla henne men hade svårt att acceptera att det var någon annan igen.

F ringer på dörren, jag öppnar, jättekul att ses förstås som vanligt. Men var är hon nu den där tjejen. Hon kommer snart säger F, skulle bara hämta nåt i bilen. Vi småpratar och F säger att nu kommer hon, får jag presentera min nya flickvän...M! Alltså min M! Det är HON som dyker upp i dörren - helt galet och aldeles fantastiskt roligt. Det sägs att mitt ansiktsuttryck var obetalbart. Jag var i chock och skrek och hoppade upp och ner. "Mamma ledsen" sa Elin. "Nej sa E-pappan, mamma är bara jätte-jätteglad".