Visste allt och ingenting

Under graviditeten tänkte jag att JAG ska inte bli en sån som bara har förlossningen i sikte, jag ska förbereda mig ingående på det som kommer SEN. Så jag läste bland annat ”sedan du fött”, med goda råd om amning och varningar om det mesta. Jag var SÅ förberedd, och visste allt om bebislivet. I samma sekund som Elin föddes hade jag glömt allt. Redan när hon låg på bröstet, sockersöt och alldeles underbar, blev det fel. Jag tänkte att så skönt att det är över, nu får jag vila. Elin sov visserligen som en liten prinsessa den första natten, men JAG sov nästan ingenting, och de följande två månaderna sov jag ingenting heller, för då hade Elin sovit färdigt.

Det mesta var kaos hemma. Amningen funkade inte alls de första veckorna. När jag hade vant mig vid tanken på att överge amningen ville sötnosen inte ta flaska. Så amningen fick fortsätta, och räddningen var tillslut en snäll tant på amningshjälpen som gav mig en plastnapp (varför hade vi inte tänkt på det själva – vi kunde ju allt). Sömnen var som sagt bristvara. Elin ville helst amma varannan timme, dygnet runt, och i perioder sov hon ingenting mellan amningarna. Trött mamma började fråga sig själv, och E-pappan, om det var så här det skulle vara.

Nä, så här KUNDE det faktiskt inte vara meningen att det skulle vara. Jag bläddrade i Barnaboken, som en omtänksam mormor hade köpt. Anna Wahlgren skrev om ”standardmodellen”, som lät som en klok hjälp för trötta föräldrar. På forumet annawahlgren.com tjuvläste jag andras trådar om mat och sömn och schema och rutiner, och tänkte att det måste vara riktiga supermammor som fixar en bebisvardag och sig själva. Jag skrev ett eget inlägg, fick hjälp av en hop erfarna mammor och av Anna själv, som läxade upp mig och fick mig att förstå att det här med rutiner för mat och sömn är A och O för att man ska orka leva också. Och för att Elin ska orka med dagarna så klart.

Sedan dess är Elin standardmodellad. Vi har fasta rutiner för mat och sömn, ett schema som har ändrats allt eftersom Elin har blivit äldre och fått ändrade mat- och sömnbehov. Vi sover alla tre gott om nätterna, mellan 19 och 07, och det har vi gjort sedan Elin blev ca 4 månader.

Så hur var det då med att man kan förbereda sig – eller inte – på vad som väntar efter förlossningen. Nåja, jag har insett att det inte är någon idé att berätta för blivande mammor hur saker och ting blir efter. Man är inte mottaglig för mer än förlossningen, och det är nog lika bra det.