Idag tyckte jag det var dags att städa ut julen. Elin var till en början entusiastisk och tyckte det var roligt att samla ihop alla julsaker och packa ner, men blev sen förskräckt och trodde att alla leksaker också skulle ner i kartongerna. Neeeej, inte deeeeen, skrek hon och kramade bondgården (som hon fick av grannarna igår). Nej, nej, så klart att bondgården stannar här, vi ska bara ta det HÄR, alla julsakerna, försökte jag förklara. Hon nöjde sig med svaret men sen fick hon syn på sin tomteklänning (som jag hade tänkt smussla ner bland julgrejerna).
-Aaaaah tomteklänning, Elin vara tomte nu.
Jag tänkte att intresset svalnar nog snart, hon får kolla lite på klänningen och så smyger jag ner den i kartongen sen. Men klänningen skulle på, och luvan också, och den skulle INTE av igen. När vi stuvade in julkartongerna i bilen (på väg till förrådet där vi förvarar allt vi inte har plats med förtillfället och lite till) var klänningen fortfarande på. Jag gjorde ett sista försök att lämna klänningen bland julgrejerna när vi stod i förrådet, men nix, den skulle behållas på och jag fick lägga mina vuxna principer åt sidan och ta med mig en tomtenisse till köpcentrumet. Och tänker jag efter så gjorde det ingenting egentligen, men det jag grämer mig mest över är att vi inte kommer att hitta tomteklänningen nästa år (den inhandlades i tillräckligt stor storlek för nästa jul) eftersom den ligger på något helt annat ställe än där den borde ligga, bland julpyntet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar