Torka snoret

Elin sover och jag tar igen mig efter ett litet Elin-bryt tidigare idag.

Hon vägrade röra sig från vagnen till bilen när vi hade handlat, det regnade och blåste och var skitkallt och jag ville bara HEM. Jag insåg rätt snart att hon hade snärjt in sig och hamnat i återvändsgränden och det var ingen idé att vänta på att hon själv skulle lösa situationen - eller att vi tillsammans skulle kunna prata oss ur den. Så jag tar upp henne från vagnen, hon sparkas och slåss, jag lirkar upp bildörren som har blåst igen, får in henne i stolen men spänna fast henne fixar jag inte. Så jag lämnar henne utan bälte och väntar på nya skrik typ "spänna fast mig", och hinner inte mer än stänga dörren förrän jag får anledning att öppna igen och kan spänna fast. Då hittar fröken nya saker att vara arg på, "sitter hååååårt" får jag höra hela vägen hem. När vi har parkerat och jag knäpper loss henne skriker hon "mössan påååååååå", hon får mössan och jag säger att nu går vi in. "Neeeej inte gå iiiiiin". Nähä, då får vi väl stå här då säger jag och ställer ner väskor och påsar och liksom installerar mig där. "Gå iiiiiiiin", nu ligger hon ner på marken och skriker. In kommer vi och då kommer den obligatoriska "torka snooooret", som brukar vara ett bevis på att hon är på väg att vilja försonas. Det vill hon, och vi är kompisar igen. Elin som normalt sett är snål med pussar ger mig en blöt puss på munnen, helt spontant, och jag tar det som att allt är bra igen. Vi busar lite och blir på bättre humör, det är dags att sova och sedan dess sover hon. Puh.