Peptalk

Förtrots skrev jag om för några månader sen. Då trodde jag att jag visste vad förtrots är. NU vet jag. Det mest i Elins värld är "vill inte", "nej", "kan själv", etc. Det är frustrerande och irriterande och tålamodsprövande men samtidigt, så klart, roligt att hon utvecklar sin självständighet.

Det senaste är att hon trasslar på kvällarna, vid läggning. Lilla fröken som alltid (sedan hon började sova hela nätterna) själv velat gå och lägga sig när vällingen är uppdrucken, vill helt plötsligt helt andra saker. Hon hojtar på mer välling, vatten, tv, mamma och allt annat hon kan komma på för att INTE gå och lägga sig. Vår strategi är att låtsas som att det regnar, köra på som vanligt och gå raka vägen till sängen trots skrik. Och hittills har det fungerat bra. Väl i sängen kommer hon på att det är rättatt lägga sig trots allt, hon skriker lite till för syns skull, men sover sött efter kanske tio minuter. Så än så länge känns alltihopa helt hanterbart.

Allt annat vill-inte-trots och liknande försöker vi lösa med kloka Anna Wahlgren-råd. Vi paktar mycket (håller med/delar bedrövelsen istället för att säga emot), undviker nej och börjar meningar med JA istället, har massa social delaktighet (det är roligt när man får hjälpa till och känna sig behövd) och kör peptalk (pratar om vad som ska hända och hur man ska göra).

Men vissa dagar känns det lite jobbigt ändå. Som idag, när det är mycket nej och vill-inte, SAMTIDIGT som allt annat blir fel. Hittills idag har Elin hunnit trilla ner från stolen och få yoghurten i ögonen, hacka sönder min nya ögonskugga, hälla ut spaghettipaketet på golvet OCH lackera golvet med solkräm. Nu är det JAG som behöver peptalk.