Stå tillbaka för barnet

Jag har träffat en livs levande Anna Wahlgren, det är sant och alldeles fantastiskt och helt magiskt. Om man kan ha en idol när man är runt 30 så är Anna min. Hon är så himla klok och så enastående bra på att tyda barns signaler och uttryck. Om andra kan tala med hästar och hundar så kan Anna definitivt prata med barn.

Hon var tillfälligt i Skåne och tog sig tid att träffa några av oss redan frälsta. Hon pratade en del om förtrots och trots, vilket ju verkligen ligger i tiden för vår familj. Förutom att jag uppmärksammade att hon sa att Elin har fina ögon och att E-pappans lasagne var god så tyckte jag att det här var riktigt tänkvärt:

- Utgå alltid ifrån att barnet har goda avsikter, inget barn är elakt eller ute efter att jäklas med dig. Lägg undan dina egna känslor, stå tillbaka för barnet, lägg band på dig själv - och ta ingenting personligt, uppför dig sakligt och vänligt. Ingenting i barnets handlingar är riktat personligt mot dig. Lägg undan den vuxna logiken, försök se saker och ting ur barnets ögon istället. Till exempel: Barnet kastar smörgåsen på golvet och mamman blir irriterad - “ det vet du ju, att man inte kastar smörgåsen på golvet”. Enligt Annas sätt att se det så vill barnet testa hur det blir när smörgåsen slängs på golvet. Barnet vet ju nånstans att det egentligen är fel att slänga smörgåsen där, men det måste ju så klart testas. Och det här handlar inte om att barnet är elakt mot mamman, det är inte riktat personligt mot mamman, det är bara uttryck för en nyfikenhet, en upptäckarlust “ vad händer om man kastar mackan på golvet?“. Mamman borde istället ignorera smörgåsen, möjligtvis uttrycka ett litet ojdå, där hamnade smörgåsen, men inte göra en stor scen av det.

- Döda inte glädjen som finns hos små barn. Ett exempel: Ett lyckligt barn vill dela med sig av sitt äpple, och ofta ser man hur föräldrar avvisar och säger nä jag vill inte ha, det är ditt äpple. Men barnet vill ju bjuda, dela med sig, vilket är en fin egenskap, och det ska man uppmuntra genom att alltid smaka av det som erbjuds (vad det än må vara för äckelpäckel).

- Ett trotsbarn behöver känna sig duktigast i hela världen. Den vuxne har myket tillbaka av att låtsas göra fel ibland, för att bjuda på glädjen hos barnet när det får tala om hur det egentligen ska vara - barnet får vara den som vet och kan bäst, och det mår alla människor bra av. Ett exempel: När vatten ska hällas i kastrullen, håll kastrullen upp och ner och låtsas göra fel. Invänta reaktion från barnet. Om inget händer, fortsätt göra fel, sätt kastrullen upp och ner på plattan, lägg maten ovanpå etc. Inom sinom tid kommer en reaktion från barnet, det kommer att tala om att du gör fel. Då svarar man “ja justea, så dum jag är, jag gjorde ju helt fel, vad bra att du såg det, tack för hjälpen”.

SÅ kloka ord. Som verkligen fungerar i praktiken. Inställningen att stå tillbaka för barnet, att släppa logiken och att inte ta saker och ting personligt hjälper alldeles oändligt mycket i vardagen, så här mitt uppe i förtrotsen.