Tejpa blomman

Nackdelen med det fina vädret den senaste veckan är att man inte får nånting gjort inne. Fördelen är att det blir destå mer gjort i trädgården. Elin och jag har anlagt trädgårdsland, flyttat växter, grävt, krattat och planterat. För det mesta går det bra, men ibland blir det lite tokigt. Som när vi hade grävt ner en liten spröd stockros och Elin tog ett jättekliv rakt ner i plantan.
-Oj, eh hoppsan, stackars blomman, nu måste vi laga den, sa jag.
Elin tittade på mig och funderade en halv sekund, sedan gick hon målmedvetet iväg samtidigt som hon sa tepp, tepp.

Tejp, alltså. Vi skulle laga plantan med tejp. Precis som vi gjorde med favoritboken som gick sönder förut. Klart blomman ska lagas med tejp. Lat mamma tyckte att det kändes lite bökigt att gå in, ta av skorna, leta upp tejp, säkert fastna i en bok eller något annat spännande på vägen ut, etc, och sa istället att det är en jättebra idé att laga med tejp, men vi kan försöka med vatten först, vi vattnar blomman så blir hon nog glad. Elin var nöjd med det, och förmodligen blomman också, för hon tog igen sig och har kommit i kapp den andra plantan som slapp undan stövlarna.

Sedan den här lilla incidenten har stockrosorna fått vara i fred. Elin petar lite försiktigt med lilla fingret och säger acka (akta), precis som hon vet att man gör med ömtåliga saker. Mammas duktiga tös.

Solhatten på

Efter månader av sjukdomar och flytt fick jag och E-pappan en efterlängtad och avkopplande vecka i våra hjärtans Toscana. Vi var på samma hotel som för ca 2,5 år sen, på bröllopsresan, vårt sagolika och alldeles underbara http://www.palagina.it/. Vädret var inte riktigt vad vi hade sett framför oss, men maten, vinet, människorna och miljön var minst så bra som vi mindes det.

Vädret har ju däremot överträffat alla förväntningar här hemma, sedan vi kom hem. Elin har till och med blivit lite rosafärgad på kinderna, och idag premiärprovade vi solhatten.
Pappa: -Vad fin du är i mössan
Elin: -Att
Så klart det heter HATT, knaspappa.

Stå tillbaka för barnet

Jag har träffat en livs levande Anna Wahlgren, det är sant och alldeles fantastiskt och helt magiskt. Om man kan ha en idol när man är runt 30 så är Anna min. Hon är så himla klok och så enastående bra på att tyda barns signaler och uttryck. Om andra kan tala med hästar och hundar så kan Anna definitivt prata med barn.

Hon var tillfälligt i Skåne och tog sig tid att träffa några av oss redan frälsta. Hon pratade en del om förtrots och trots, vilket ju verkligen ligger i tiden för vår familj. Förutom att jag uppmärksammade att hon sa att Elin har fina ögon och att E-pappans lasagne var god så tyckte jag att det här var riktigt tänkvärt:

- Utgå alltid ifrån att barnet har goda avsikter, inget barn är elakt eller ute efter att jäklas med dig. Lägg undan dina egna känslor, stå tillbaka för barnet, lägg band på dig själv - och ta ingenting personligt, uppför dig sakligt och vänligt. Ingenting i barnets handlingar är riktat personligt mot dig. Lägg undan den vuxna logiken, försök se saker och ting ur barnets ögon istället. Till exempel: Barnet kastar smörgåsen på golvet och mamman blir irriterad - “ det vet du ju, att man inte kastar smörgåsen på golvet”. Enligt Annas sätt att se det så vill barnet testa hur det blir när smörgåsen slängs på golvet. Barnet vet ju nånstans att det egentligen är fel att slänga smörgåsen där, men det måste ju så klart testas. Och det här handlar inte om att barnet är elakt mot mamman, det är inte riktat personligt mot mamman, det är bara uttryck för en nyfikenhet, en upptäckarlust “ vad händer om man kastar mackan på golvet?“. Mamman borde istället ignorera smörgåsen, möjligtvis uttrycka ett litet ojdå, där hamnade smörgåsen, men inte göra en stor scen av det.

- Döda inte glädjen som finns hos små barn. Ett exempel: Ett lyckligt barn vill dela med sig av sitt äpple, och ofta ser man hur föräldrar avvisar och säger nä jag vill inte ha, det är ditt äpple. Men barnet vill ju bjuda, dela med sig, vilket är en fin egenskap, och det ska man uppmuntra genom att alltid smaka av det som erbjuds (vad det än må vara för äckelpäckel).

- Ett trotsbarn behöver känna sig duktigast i hela världen. Den vuxne har myket tillbaka av att låtsas göra fel ibland, för att bjuda på glädjen hos barnet när det får tala om hur det egentligen ska vara - barnet får vara den som vet och kan bäst, och det mår alla människor bra av. Ett exempel: När vatten ska hällas i kastrullen, håll kastrullen upp och ner och låtsas göra fel. Invänta reaktion från barnet. Om inget händer, fortsätt göra fel, sätt kastrullen upp och ner på plattan, lägg maten ovanpå etc. Inom sinom tid kommer en reaktion från barnet, det kommer att tala om att du gör fel. Då svarar man “ja justea, så dum jag är, jag gjorde ju helt fel, vad bra att du såg det, tack för hjälpen”.

SÅ kloka ord. Som verkligen fungerar i praktiken. Inställningen att stå tillbaka för barnet, att släppa logiken och att inte ta saker och ting personligt hjälper alldeles oändligt mycket i vardagen, så här mitt uppe i förtrotsen.

Mmmm... medicin

Här avlöser sjukdomarna varandra. Sedan någon vecka är Elin och jag förkylda och hostiga. Elin hade som tur var läst Ella går till doktorn, och kände igen både snytpapper, termometer och medicin från boken, så det har gått ovanligt smidigt ändå. Hon vill hemskt gärna ta tempen hela tiden, gärna flera gånger i timmen, "biip biip" säger hon. Jag försöker avstyra det lite, eller låtsas ta tempen ibland, eftersom de små plastplupparna man sätter längst ut på thermoscanen är fasligt dyra. Snyter oss gör vi också onödigt mycket, eftersom ljudeffekterna är så roliga. Och medicin skulle vi också kunna ta många fler gånger än ordinerat. Jag tror att det är Elins sedvanligt goda aptit som visar sig även här. Hon gapar redan när hon ser medicinen, även den äckliga mollipecten, och säger "mer" när det är klart. Är det normalt?

Nu börjar vi bli bättre i alla fall, men nu har E-pappan så klart fått viruset. Jag är inte förvånad. Eftersom han är väldigt känslig för förkylningar (han säger att det nästan är värre än bältros), så är han väldigt ynklig och man måste vara väldigt känslig och varsam här hemma.

Läsa bo och äta beppe

Hon är så sööööt med sina språkliga framsteg. Jag har ju tjatat lite om det förut, men det ÄR verkligen fantastiskt kul när hon kommunicerar och säger nya ord varje dag. Ibland tar det lite tid innan man förstår vad hon menar, men de här orden har vi greppat:

Ninni - nyckel
Gocka - docka
Bojja - blöja
Gucka - gurka
Tocka - torka
Beppe - äpple
Bo - bok
Agn - vagn
Tette - täcke

Bra dagis

Sådär ja, nu har vi hittat ett dagis som vi gillar. Elin var hemma med farmor under besöket, så jag vet ju inte om samma olyckliga scener som i förra veckan skulle ha utspelat sig om hon hade varit med, men hur som helst så var MIN magkänsla bättre den här gången. Elin kommer gilla det låga köket med rinnande vatten, plaskbaljan, klassisk musik under sovstunden, de fantastiska grönytorna, utevistelsen (minst 2 ggr per dag) och fröknarna. Så det känns bra, så här långt.