Kung över tillvaron

Jag läser i Barnabokens kapitel om tvååringen som har insett att han har ett ansvar, att han är kung över tillvaron. "Det är ett ansvar med stort A. Självpåtaget. Tvååringen är ständigt medveten om detta lyckliga men ack så arbetssamma ansvar. Det är han som sköter ruljangsen i familjen. Det skulle rasa ihop som ett korthus om inte tvååringen höll sin vakande hand över det hela. Han håller ihop familjen. Dess existens vilar på hans axlar. Utan hans ingripande blir det varken frukost, lunch eller middag. Utan hans medverkan går ingen och lägger sig, och ingen stiger upp heller. Ingen städar och ingen pyntar huset så att det ser trevligt och välkomnande ut, om inte han gör det. Och folk slarvar med sin hygien - de måste tvättas och borstas tänder på, och inte kan de kamma sig ordentligt".

Just det här stämmer kusligt väl in på Elin. Hon vill verkligen allas väl och fixar och donar. Hon hämtar tröjor så att vi inte fryser, hon ser till så att vi har badankor när vi duschar, hon lägger upp mer mat på våra tallrikar om vi har ätit upp och bäddar ner oss i sängen med täcken och snutte. Visst är hon kung över tillvaron.