Peptalk

Förtrots skrev jag om för några månader sen. Då trodde jag att jag visste vad förtrots är. NU vet jag. Det mest i Elins värld är "vill inte", "nej", "kan själv", etc. Det är frustrerande och irriterande och tålamodsprövande men samtidigt, så klart, roligt att hon utvecklar sin självständighet.

Det senaste är att hon trasslar på kvällarna, vid läggning. Lilla fröken som alltid (sedan hon började sova hela nätterna) själv velat gå och lägga sig när vällingen är uppdrucken, vill helt plötsligt helt andra saker. Hon hojtar på mer välling, vatten, tv, mamma och allt annat hon kan komma på för att INTE gå och lägga sig. Vår strategi är att låtsas som att det regnar, köra på som vanligt och gå raka vägen till sängen trots skrik. Och hittills har det fungerat bra. Väl i sängen kommer hon på att det är rättatt lägga sig trots allt, hon skriker lite till för syns skull, men sover sött efter kanske tio minuter. Så än så länge känns alltihopa helt hanterbart.

Allt annat vill-inte-trots och liknande försöker vi lösa med kloka Anna Wahlgren-råd. Vi paktar mycket (håller med/delar bedrövelsen istället för att säga emot), undviker nej och börjar meningar med JA istället, har massa social delaktighet (det är roligt när man får hjälpa till och känna sig behövd) och kör peptalk (pratar om vad som ska hända och hur man ska göra).

Men vissa dagar känns det lite jobbigt ändå. Som idag, när det är mycket nej och vill-inte, SAMTIDIGT som allt annat blir fel. Hittills idag har Elin hunnit trilla ner från stolen och få yoghurten i ögonen, hacka sönder min nya ögonskugga, hälla ut spaghettipaketet på golvet OCH lackera golvet med solkräm. Nu är det JAG som behöver peptalk.

Pappa köra bussen

Vi var på 1,5-årsbesök i förra veckan. Vi kunde rätt snabbt konstatera att vi saknade vår förra sköterska. Den här nya, i vår nya kommun, var varken trevlig eller vänlig, inte alls sköterskeaktig egentligen. Men lilla tosan var duktig med sprutan och verkade uppfylla socialstyrelsens krav på en 1,5-åring. Som stolt mamma kan man inte låta bli att framhålla att hon pratar rätt många fler ord än de 10 som samma socialstyrelse tycker att man ska kunna.

Idag sa hon förresten, som vi hörde, sin första tre-ords-mening! "Pappa köra bussen". Ett annat språkligt framsteg observerade vi i förrgår när hon låg i sängen och sjöng Lilla snigel. Nåja, inte felfritt, och orden lite omvända, men sååååå sött.

Hur som helst, 1,5-årskollen visade 12,5 kg och 83 lång. Hon följer kurvorna med andra ord, men liiiite över på vikten, som vanligt då, sedan födseln.